Jag tycker: Alltså var rätt länge sedan jag läste denna och minns ej superbra vad jag tyckte - vilket kanske säger en del. Jag blev iallafall besviken, det här är inte på långa vägar lika bra som Som stjärnor i natten. Grejen är typ denna: Niven vill för mycket. Det är liksom inte nog med att den ena är ansiktsblind, utan den andra måste vara överviktig. Och det känns som om dessa grejer slängs in bara för att skapa konflikt, inte för att det är viktiga ämnen att skriva om.
Eller - antagligen är det ju inte så. Jag antar att Nivens intentioner är rätt, men hon snubblar lite på mållinjen och jag köper det inte helt. Då jag läste "författarens tack" visade det sig ju dock att Libby basically är Jennifer och det känns ju bättre och hon har verkligen researchat kring ansiktsblindhet osv så allt borde ju vara autentiskt. Men trots detta känns det inte särskilt verklighetstroget utan bitvis rätt överdrivet - hon borde liksom ha delat upp Libby och Jack till två olika böcker.
Också: kärlekshistorien är inget som får mig på fall. Och jag brukar verkligen i 99% av fallen bli kär i killen men det blir jag inte här, Jack gör liksom noll för mig haha. Hade verkligen verkligen hellre sett att de bara blev vänner, för den där elektriciteten de påstår finns där känner jag aldrig. Startsträckan är rätt lång och sedan när något väl händer händer allt supersnabbt och det blir lite insta-love varning faktiskt. Hela alltet känns bara mycket framtvingat.
Samtidigt fattar jag ju att de kanske skulle bli kära i varann pga JAG som läsare lär ju känna dem båda och gillar dem rätt bra men tycker ej de lär känna varann särskilt bra innan de börjar prata om hur den andra doftar och men gud Jack Masselin är en KILLE. Blir lite trött, bara.
Annars tycker jag språket är amaze, Libby och Jack är rätt fina karaktärer, Dusty med och superintressant att läsa om ansiktsblindhet pga det var helt främmande för mig. Tycker också Niven lyckas skildra Libby bra, vad nu jag kan bedöma.
Sidokaraktärerna blir dock aldrig särskilt levande och jag blandar mest ihop dem, samt var det VERKLIGEN nödvändigt att göra precis ALLT i både Libbys och Jacks liv helt miserabelt?!? Det är cancer och död och mobbning och trasiga äktenskap vart man än ser. Okej att det kan vara så, men BÅDA?! I princip det jag nämnde innan: tycker Niven hade kunnat spara på krutet lite vad gäller sorglighet, nu tappade det lite effekt liksom.
Sidokaraktärerna blir dock aldrig särskilt levande och jag blandar mest ihop dem, samt var det VERKLIGEN nödvändigt att göra precis ALLT i både Libbys och Jacks liv helt miserabelt?!? Det är cancer och död och mobbning och trasiga äktenskap vart man än ser. Okej att det kan vara så, men BÅDA?! I princip det jag nämnde innan: tycker Niven hade kunnat spara på krutet lite vad gäller sorglighet, nu tappade det lite effekt liksom.
Gav den ändå 3/5 stjärnor, för alla grejer som var bra. Bara rätt besviken över att det inte var en ny Som stjärnor i natten. Inte för mig åtminstone, sen har jag ju sett att många älskat också.
| Vända världen rätt orig. Holding Up the Universe | Jennifer Niven 2016 övers. Ylva Stålmarck 2017 | Gilla böcker | 455 sidor | 13+ | köp hos: Adlibris, Bokus |
Som stjärnor i natten
 |
| Foto: Lous Kapeleris |
| Vända världen rätt orig. Holding Up the Universe | Jennifer Niven 2016 övers. Ylva Stålmarck 2017 | Gilla böcker | 455 sidor | 13+ | köp hos: Adlibris, Bokus |
Som stjärnor i natten
Var ett tag sedan jag läste, men tycker precis som du. Allt blev lite för mycket och Niven tog till lite för stora och drastiska saker för att skapa något unikt. Och startsträckan var verkligen för lång, och jag tycker också att Libby och Jacks relation kändes ganska overklig i sin utveckling. Men som du skriver - språket är grymt!
SvaraRaderaKände mig så hemsk som inte gillade den här boken så särskilt mycket, så det är jätteskönt nu när jag vet att jag inte är ensam, haha! :) //Lexie