fredag 30 juni 2017

Heartless

Alltså GUD - var ska jag ens börja? Jag visste att jag skulle älska den här boken redan vid första sidan, ärligt talat, men ja - that feeling grew stronger and stronger. Och nu atack-älskar jag den seriöst och vill sätta i händerna på hela himla världen för FÖRSTÅ VAD SOM HÄNDER om man inte lyssnar på varann och har dumma fördomar och uråldriga regler som har noll sense i sig.

Det här är alltså historien om The Queen of Hearts från Alice's Adventures in Wonderland. Eller egentligen: vad som kom innan och hur hon kom att bli den inte-så-trevliga drottingen över The Kingdom of Hearts. Vår hjältinna är alltså Cathrine, enda dotter till the Marquess of Rock Turtle Cove. Hennes nobla föräldrar har såklart stora planer för sin dotters framtid, men allt Cath vill är att starta ett bageri tillsammans med sin bästa vän och kammarjungfru Mary-Ann. Och träffa pojken från drömmen, med de citrongula ögonen ...

Men ödet har en annan framtid planlagd för Cath - eller rättare sagt, en annan möjlig framtid. En framtid vi som läser vet kommer bli sanning - och det är egentligen bara att pina sig själv att läsa den här boken, för den är en hjärtekrossare - och inte gör det saken bättre att Jest är en av de absolut swoonigaste personer jag mött på inom litteraturen. Dock, så kan man - liksom Cath - inte låta bli att hoppas och gång på gång le åt de fina sakerna, det underbara, pirriga, sagolika som Marissa Meyer är så skicklig på att skildra. För även om slutet bara är mörker, är vägen dit så mycket mer än det - och det är an absolute treat att följa Caths historia. Okej också en hel del vånda, men alla de bästa böckerna har ju både och.

För faktiskt - det här är något av det allra bästa jag någonsin läst, jag är helt mållös av hur rätt och genialisk och helt enkelt underbar den här boken faktiskt är. För allting känns verkligen precis rätt och påriktigt, i Underlandet. JAG - som obs ej är superinsatt i Lewis Carolls originalverk men ändå läst den första berättelsen om Alice - tycker att det här känns precis som Underlandet, till 100%. Känslan finns där, hur Meyer leker mer språket är exakt som det ska, hur kungen uttrycker sig och hur kufiska saker är utan att det egentligen blir diffust är så himla smart och snyggt och true to the original.

Samtidigt är det här ju en helt annansorts berättelse - mycket längre, där saker som hur hovet fungerar, hur folket set ut och hur Hearts är får mycket mer plats än i Alice och då har nog Meyer också tagit sig en del konstnärliga friheter. Men jag köper allt och älskar allt och gillade ju inte Alice mer än måttligt mycket så det här är faktiskt perfekt för mig. För världen, åh Underlandet vad jag älskar dig! Jag ääääälskar alla ordlekar, jag älskar festerna vid hovet, jag älskar den fåniga kungen, Caths föräldrar, Chesire, JEST, Raven, Hatta, The White Rabbit, smådetaljer som att knäktarna - som alltså är kort - lägger sig framför vagnarna som en matta till slottet, labyrinten mellan Chess och Hearts, att Chess är ett land delat itu av två stridande drottningar, Caths dröm om bageriet och alla drömmar som blir till träd i hennes sovrum. Den här boken är så himla himla konstig och fantasifylld, rolig och varm men ändå actionfylld, mörk och passionerad. Den är helt enkelt precis allt det jag vill ha av en bok - och allt jag inte visste jag behövde.

Så, Underlandet med The Looking Glass och djur som lever tillsammans med människorna är en grej som är helt amaze - en annan grej är relationen mellan Jest och Cath som är HJÄRTÖGONEMOJI x oändligt. Jag ÄÄÄÄLSKAR Jest i sin svarta dräkt, med sina citrongula, brinnande ögon omringade av kol och sina magnifika trick. Han är verkligen en sagoprins och jag ÄÄÄÄÄLSKAR honom. Men alltså: han är verkligen ingen fånig, lame prins utan rätt mörk och inte helt osjälvisk och verkligen min dröm. Ja och han är ju heller ingen prins, utan en joker, vilket gör att jag älskar honom ännu ett snäpp till.

Fast okej: ibland blir jag verkligen irriterad på Cath som inte säger åt dem. Som förgås inuti men inte gör något åt saken för det. Samtidigt: så väldigt realistiskt, egentligen, att hon faktiskt inte vågar sätta sig upp mot sina föräldrar i första taget. Och det här, att hon verkligen inte är en perfekt människa, gör att jag gillar henne och Heartless desto mer. Vissa av karaktärerna kan jag medge är lite väl stereotypa, men alltså det är inte många och de viktigaste tycker jag är långt ifrån.

Jag läste alltså den här på engelska och det är verkligen ingenting jag ångrar pga 1. alla namn låter så mycket bättre på engelska än svenska (typ Queen of Hearts = Hjärter dam *ugh*) och 2.: the wordplay. Som är överallt. Och som jag ju ärligt säkert också missar en del av pga min engelska är ju ej perfekt. Men det jag förstår ÄLSKAR jag! Och det är faktiskt mycket som är byggt på ord - nu är ju svenska ändå rätt nära engelskan med sina ord så översättningen blir nog inte så konstig, men allt låter ju absolut bättre i original för det.

Borde nog sluta svärma om den här boken nu, jag menar: tror ni fattat. Hoppas ni gjort det. Här kommer det ändå svart på vitt: HAR DU EJ LÄST DEN HÄR BOKEN MÅSTE DU GÖRA DET OMEDELBUMS. Ges lägligt ut av Modernista på svenska i höst, ifall en 450-sidors engelsk bok ej lockar. Kan hända att det här inte passar alla i hela världen för man måste ändå verkligen uppskatta fantasi och ord och kärlek, men känner du dig träffad av vad den här boken handlar om: do it. Köp den. Bästa överraskningen på ett tag faktiskt.
Foto: Kali Raisl

| Heartless | Marissa Meyer 2016 | 455 sidor | Macmillan Children's Books | 15+ | köp hos: Adlibris, Bokus | Hjärtlös |

Cinder
Scarlet

2 kommentarer:

  1. Låter verkligen som något för mig! :D Ordlekar = <3

    SvaraRadera
  2. åhh den är så himla bra!!!! älskar den. jest är ju den bästa någonsin. kram

    SvaraRadera